Du är på sidan: Ingångssida « Anställningsfrågor « Arbetsavtal och anställningsförhållande
Arbetsavtalslagen
tillämpas på så gott som allt arbete som utförs i ett anställningsförhållande,
oberoende av arbetets art. Lagen tillämpas på ett rättsförhållande mellan
arbetsgivaren och arbetstagaren i de fall där arbete utförs för arbetsgivarens
räkning under dennes ledning och övervakning och arbetstagaren får lön för sitt
arbete. När de i arbetsavtalslagen föreskrivna kännetecknen för ett
anställningsförhållande uppfylls blir även andra arbetslagar och -bestämmelser
tillämpliga.
För att
arbetsavtalslagen och andra arbetslagar (t.ex. arbetstidslagen och
semesterlagen) blir tillämpliga krävs att kriterierna för ett
anställningsförhållande uppfylls samtidigt. Dessa kriterier är: det finns
ett avtal, det utförs arbete, det betalas
lön eller annat vederlag och arbetet utförs under arbetsgivarens ledning och
övervakning (s.k. arbetsgivarens direktionsrätt).
En bedömning av huruvida
kriterierna för ett anställningsförhållande uppfylls sker i sista hand genom en
helhetsprövning, där man beaktar avtalsparternas syften, den benämning som
avtalet getts, de i arbetsavtalet överenskomna villkoren samt de faktiska
förhållandena för arbetets utförande.
Begreppet arbetsavtal
som finns i lagen är tvingande rätt. Varken parterna i ett arbetsavtal
eller de berörda parterna i ett kollektivavtal kan på ett giltigt sätt avtala
om att arbetsavtalslagen inte skall tillämpas på ett sådant
anställningsförhållande som uppfyller kriterierna för ett
anställningsförhållande.
Om unga personers
anställningsförhållanden finns särskilda bestämmelser i lagen om unga
arbetstagare. Om sjömäns anställningsförhållanden föreskrivs i
sjömanslagstiftningen.
Skriv ut